Våtmark är enligt våtmarksinventeringens definition (Löfroth 1991) sådan mark där vatten till stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden.
I de flesta fall kan vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark. Minst 50 procent av vegetationen ska vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att man ska kalla ett område för våtmark.
Huvudindelningen av våtmarker i typer grundar sig på vattnets ursprung och om marken är torvbildande eller ej.
Våtmarker indelas i myrar, stränder, kärr, mossar och övriga våtmarker.
Innehåll |
redigera Hot
Arealen våtmark har minskat drastiskt i Sverige till följd av ca 20 000 sänkningsföretag för att få fram mer produktiv skogs- och jordbruksmark. Detta har inneburit att flera våtmarksberoende växter och djur hotas av utrotning. Detta gäller flera fåglelarter, grodarter och växter. I Skåne räknar man med att mellan 80-90% av alla blöta eller fuktiga ängar dikats ur vilket lett till att bland annat storken haft mycket svårt att klara sig i Sverige.[1] Andra arter som påverkats negativt av markavvattningar är skärfläcka, brushane och svarthakedopping.[2]