| urdu (اردو) | |
|---|---|
| Talas i: | Pakistan, Indien och 19 andra länder |
| Region: | Sydasien |
| Antal talare: | 104 miljoner |
| Status: | |
| Klassificering: | indoeuropeiskt |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Indien, Pakistan |
| Språkmyndighet: | - |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | ur |
| ISO 639-2 | urd (T) |
Urdu (förr: Hindustani) är ett indoeuropeiskt språk som främst talas i Pakistan och Indien. Det är ett av två officiella språk i Pakistan, och ett av 23 officiella språk i Indien. Strikt språkvetenskapligt är urdu och hindi dialekter av samma språk. De två språken använder dock olika alfabet.
Urdu använder en version av det persiska alfabetet, kallat nastaleeq.
Tio miljoner människor i Pakistan har urdu som modersmål. Totalt i världen kan ungefär 60 miljoner människor tala urdu. Räknas de som har urdu som andraspråk är siffran 104 miljoner. I Indien kan ungefär 48 miljoner människor tala urdu.
redigera Litteraturhistoria
Rikare, elegantare, men kanske ännu mindre självständig än hindilitteraturen är urdulitteraturen, i högre stil kallad rekhta, "den brokiga". Man skiljer mellan det egentliga urdu i norra och daklmi eller dékhani (ej att förblanda med marathis ena huvuddialekt, dékhani) i södra delen av språkområdet. Delhi, Agra, Benares och Lucknow är medelpunkterna för urdus liksom för hindis litterära liv i Indien, men numera framställs givetvis huvuddelen av urdulitteraturen i Pakistan.
Den äldste urdudiktaren ar Masud-i-Sad på 1000-talet och de förnämsta klassiska författarna är Hatim Sauda (född 1780), "Indiens Juvenal", och Mir-Mohammed-Takui (död efter 1801), författare till den berömda dikten "Sjalat-i-ischk", kärleksflamman. Inom lakhnilitteraturen, där romanen särskilt odlades, är Yali, på 1700-talet, den förnämste. De mest berömda 1800-talsförfattarna är Mamum och Mumin från Delhi samt, för dakhni, Abdul Hakk från Madras.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
