Traditionella kinesiska tecken är beteckningen på den typ av kinesiska tecken som standardiserades av kejsare Qin Shihuang ca. år 200 f.Kr. och var allenarådande innan Kina på 1950-talet skapade de förenklade kinesiska tecknen som ett led i arbetet med att öka läskunnigheten i landet.
De traditionella kinesiska tecknen kallas även: 'oförenklade tecken' (till skillnad från de moderna 'förenklade tecknen'), 'fullformstecken', 'komplexa tecken' (kinesiska: 繁体字; pinyin: fántǐzì) och 'ortodoxa tecken'(kinesiska: 正体字; pinyin: zhèngtǐzì).
Den traditionella formen har hela tiden fortsatt att användas i exempelvis Hongkong, Macau och Taiwan. Den används också av stora delar av den internationella kinesiska diasporan.
Genom nationell lagstiftning i Republiken Singapore har de traditionella kinesiska tecknen kommit att där ersättas av förenklade kinesiska tecken. Lagstiftningen är del i en omfattande språkkampanj som syftar till att införa mandarin-kinesiska skrivet med förenklade kinesiska tecken och engelska som Singapores två officiella språk. Den kinesisk-ättade befolkningen i Singapore har tidigare talat ett flertal olika kinesiska dialekter.