Taiwan.html

dolar amerykański(USD): 2,9561



Denna artikel behandlar den nutida staten på ön Taiwan. För själva ön, se Taiwan (ö). Se även Kina (olika betydelser).

---

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

中華民國
Jhōnghuá Mínguó

(Flagga) (Statsvapen)
Valspråk: Inget
Nationalsång: Jhōnghuá Mínguó gúogē (中華民國國歌, "Republiken Kinas nationalsång")
Huvudstad	Taipei¹
Största stad	Taipei
Officiellt språk	mandarin
Statsskick president regeringschef	republik Ma Ying-jeou Liu Chao-shiuan
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	Xinhairevolutionen 10 oktober 1911 1 januari 1912 (etablerad)
Yta  • Totalt  • Vatten	35 980 km² (134:e) 10,3%
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	23 036 087 (48:e) 709,7 inv/km² (8:e)
BNP (PPP)  • Totalt 2005  • Per capita	$631 220 miljoner (16:e) $27 600
Valuta	taiwanesisk dollar (TWD)
Tidszon	UTC+8
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Yu Shan 3 997 m ö.h. km² km
Nationaldag	10 oktober
Landskod	TW TWN
Landsnummer	886
¹Provinsiell huvudstad och temporär nationell huvudstad; Republikens officiella huvudstad är fortfarande Nanjing på fastlandet även om det sällan framhålls idag.

Republiken Kina på Taiwan (traditionell kinesiska: 中華民國, förenklad kinesiska: 中华民国, tongyong pinyin: Jhōnghuá Mínguó, hanyu pinyin: Zhōnghuá Mínguó) vanligen kallat Taiwan, är en i praktiken självstyrande stat som omfattar ön Taiwan i Stilla havet och några mindre öar.

Staten grundades år 1912, året efter den borgerliga kinesiska revolutionen 1911, då det flertusenåriga dynastiska kinesiska kejsardömet (då under ledning av manchurisk familj med namnet Qing) avskaffades. 1949, i samband med att Mao Zedong och Kinas kommunistiska parti utropade den nya staten Folkrepubliken Kina i Peking, flydde hela Republiken Kinas ledarskap, inklusive merparten av dess armé, till ön Taiwan. De satte där upp en ny administration, som i rivalitet med Folkrepublikens ledare i Peking, gjorde anspråk på att representera hela Kina.

Taiwan representerade fram till 1971 Kina i Förenta nationerna (FN) och innehade den viktiga positionen som en av de fem ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Taiwan gör fortfarande formellt, om än inte aktivt, territoriellt anspråk på hela det ursprungliga Fastlandskina i enlighet med 1912 års gränsdragningar. Detta inkluderar även landområden som Folkrepubliken Kina senare avsagt sig, främst Mongoliet samt ytterligare vissa mindre landområden, bland annat norra Burma, östra Tadzjikistan och Nepal.

Folkrepubliken Kina, som kontrollerar fastlandet, anser å sin sida att ön Taiwan är en ännu "icke-befriad" del av Folkrepubliken Kina. Taiwan erkänns idag bara av 25, mestadels mycket små stater, och inte av någon stormakt. Se vidare Taiwans politiska status.

Beteckningen Taiwan har länge använts av de länder som har brutit de diplomatiska förbindelserna med landet efter Folkrepubliken Kinas grundande 1 oktober 1949, däribland Sverige eller på grund av FN:s resolution från oktober 1971 då Folkrepubliken övertog Kinas officiella representation i FN och platsen i säkerhetsrådet. Sedan Kinas nationella folkparti, Guomindang, förlorade makten i öns första allmänna demokratiska val 2000, har användingen blivit mer allmänt accepterad även i Taiwan.

Folkrepubliken Kina motsätter sig idag att ön ändrar sin officiella benämning från "Republiken Kina" till exempelvis "Republiken Taiwan", då detta i Beijing uppfattas som ett steg mot officiell självständighet för ön från Fastlandskina. Folkrepubliken Kinas parlament har antagit en lag, enligt vilken landets president ges befogenheter att förklara krig mot ön i händelse regeringen i Taipei skulle ändra öns officiella benämning. Konflikten över ön Taiwans territoriella tillhörighet och internationella politiska status betraktas allmänt som en av de största riskerna för en storskalig internationell militär konflikt i Östasien. I samband med att USA:s president George W. Bush tillträdde som president 2001 uttalade han att öns självständighet måste försäkras "till varje pris". Japans tidigare premiärminister Junichiro Koizumi har uttalat att Taiwans självständighet är av "primär strategisk betydelse" för Japans självförsvarsstyrkor.

Innehåll 1 Demografi 2 Ekonomi 3 Geografi 3.1 Administrativ indelning 4 Historia 5 Politik 6 Religion 7 Källor 8 Se även 9 Litteratur 10 Externa länkar

redigera Demografi

De största etniska grupperna är taiwaneser (70 %), hakka (14 %) och fastlandskineser anlända efter 1945 (14 %). 2 % räknas som ursprungsbefolkning. Dessa talar ett austronesiskt språk och är kulturellt besläktade med andra polynesiska folkgrupper i Stilla havet och Sydostasien. De har bott på ön långt före den kinesiska koloniseringen påbörjades under 1600-talet. Idag finns tolv olika minoritetsfolk på Taiwan: Ami, Atayal, Paiwan, Bunun, Puyuma, Rukai, Tsou, Sisiyat, Yami, Thao, Kavalan och Taroko.

Medellivslängd: Män 70 år, kvinnor 75 år (1998).

Man talar mandarin, taiwanesiska (min) och hakka-dialekter.

Narkotikaanvändningen (heroin och metamfetamin) är ett stort hälsoproblem i Taiwan.

redigera Ekonomi

Taiwan är en kapitalistisk marknadsekonomi. Man har en välutvecklad tillverkningsindustri och en betydande export vilken lett till ett stort handelsöverskott mot omvärlden. Taiwans valutareserv är den tredje största i världen (2005), till viss del beroende på att Guomindang-partiet under flykten undan de kommunistiska trupperna i Fastlandskina, tog med sig hela den kinesiska guld- och valutareserven till ön.

Idag har de båda de facto-staterna ett mycket stort ekonomiskt utbyte med varandra, vilket huvudsakligen sker via det kinesiska territoriet Hong Kong (all direkt handel och transport mellan staterna är ännu olaglig). Fastlandskina är Taiwans största exportmarknad. Taiwanesiska affärsmän har investerat mycket stora belopp i uppbyggnaden av företag och industrier på fastlandet. Ett stort antal taiwaneser bor och arbetar på fastlandet. Antalet fastlandskineser som besöker, studerar eller arbetar i Taiwan är dock ännu starkt begränsat, främst beroende på strikt taiwanesisk lagstiftning.

Under Asiens finansiella kris 1998 klarade sig ön relativt bra jämfört med flera av sina grannländer, bland dem Malaysia, Sydkorea och Thailand. Däremot innebar den globala lågkonjunkturen 2001 att Taiwan för första gången i modern historia hade ett år med negativ ekonomisk tillväxt. Dessutom var arbetslösheten rekordhög detta år.

Naturtillgångar på Taiwan inkluderar naturgas, kalksten, marmor och asbest. 24 % av landets yta är odlingsbar mark. År 1952 stod jordbruket för 32 % av BNP, nu är siffran 2 %. 58% av landet räknas som skogsmark.

Elektriciteten framställs med fossila bränslen (71 %), kärnkraft (23 %) och vattenkraft (6 %).

Industrin i Taiwan har under senaste årtionden haft god draghjälp av det halvstatliga forskningsinstitutet ITRI. Denna politik har inspirerats av det ekonomiska undret i öns tidigare kolonialherre, grannlandet Japan, där Ministry of Industry and Trade (MITI) under efterkrigstiden spelade en avgörande styrande roll vis-a-vis Japans stora industri- och exportföretag.

De i jämförelse mycket låga produktionskostnaderna i Fastlandskina, har under 1990- och 2000-talet lett till att flera taiwanesiska tillverkningsindustrier valt att flytta över sin produktion till fastlandet. Den stora internationella uppmärksamheten Fastlandskina fått för sin snabba ekonomiska utveckling har också bidragit till ett minskat internationellt intresse för att investera på ön.

Dessa två faktorer har lett till lägre ekonomisk tillväxt i Taiwan, samt fallande reallöner och ökad arbetslöshet inom vissa yrkesgrupper, främst bland lågavlönad och lågutbildad arbetskraft. De ökade möjligheterna till att få avkastning på sitt kapital, vilket globaliseringen och Fastlandskinas ekonomiska öppnande inneburit, har samtidigt lett till ökat välstånd bland ekonomiskt redan välställda grupper.

Fenomentet att de rikaste i samhället blir rikare, samtidigt som de fattiga och lågutbildade blir ännu fattigare, har under 2000-talet lett till en omfattande politisk debatt i öriket. Fenomenet kallas allmänt för ett M-typssamhälle, efter en bok av en japansk nationalekonom, vari ett liknande fenomen i Japan beskrivits i detalj. Japan, som tidigare haft en mycket framgångsrik tillverknings- och verkstadsindustri, har under de senaste 20 åren genomgått en omfattande ekonomisk omstrukturering, främst genom utflyttning av ett stort antal arbetstillfällen till Fastlandskina, där lönenivåerna är avsevärt lägre.

Taiwan har fortfarande en relativt hög ekonomisk tillväxt i internationell jämförelse, ca 5 % (2007). Denna tillväxt karaktäriseras dock av en stor regional obalans, där huvuddelen av tillväxten koncentreras till huvudstaden Taipei.

redigera Geografi

Se Taiwan (ö).

redigera Administrativ indelning

Landet är indelat i två provinser:

• Fujian (del av), som består av ett 20-tal öar inklusive Jinmen och Matsu
• Taiwan, som består av huvudön Taiwan och ett antal mindre öar, däriblandPescadorerna. Provinsen Taiwan är i sin tur indelad i 16 län och fem städer styrda av provinsregeringen.

Och tre städer på provinsnivå:

• Taipei
• Taichung
• Kaohsiung

Taiwan utövar dessutom partiell kontroll över Nansha Qundao, några internationellt omstridda öar i Sydkinesiska havet. Denna ögrupp är obefolkad, men området tros innehålla stora fyndigheter av olja och eventuellt naturgas. Sammanlagt 6 regeringar gör anspråk på hela eller delar av denna ögrupp: Folkrepubliken Kina, Republiken Kina (Taiwan), Vietnam, Malaysia, Brunei och Filippinerna

redigera Historia

Huvudartikel: Taiwans historia

Se även Republiken Kina (1912–1949).

Taiwan besöktes 1544 av ett portugisiskt fartyg, men Portugal inledde aldrig någon kolonisation av ön. Den 26 augusti 1624 etablerades en nederländsk koloni, som kom att bestå fram till dess att den kinesiske fältherren Koxinga (hanyu pinyin: Zheng Chenggong) besegrade och drev ut holländarna år 1662, varpå ön blev del av Kina.

I samband med det Sino-japanska kriget (1894–1895) i slutet av Qingdynastin led Kina ett militärt nederlag mot Japan och tvingades avstå Taiwan. Ön återgick till Kina efter Japans förlust i Andra världskriget 1945.

Efter den kommunistiska gerillan under Mao Zedongs seger över den nationalistiska Guomindang-regeringens trupper under Chiang Kai-shek i det kinesiska inbördeskriget (1928-1949) och grundandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949, flydde ca 1,5 miljoner människor, främst Guomindangs ledning och vad som återstod av den nationalistiska armén till Taiwan. De upprättade en regering på ön i och med 1947 års konstitution.

Styrd av Guomindang som en högerdiktatur med ständigt militärt undantagstillstånd, kom Taiwan gradvis att demokratiseras från och med 1980-talet. Även den inhemska taiwanesiska befolkningen, som utgjort en förtryckt majoritet under Chiang Kai-shek, fick nu möjlighet att delta i landets styre. År 2000 förlorade Guomindang-partiet för första gången i allmänna och demokratiska val, och regeringsmakten övergick till Demokratiska framstegspartiet under ledning av Chen Shui-bian. Demokratiska framstegspartiet eftersträvar officiell självständighet för Taiwan från Fastlandskina. Detta har lett till ökade politiska och militära spänningar mellan Taiwan och Fastlandskina, och till ett närmande mellan de tidigare fienderna Kinas kommunistparti KKP och det nationalistiska Guomindang-partiet.

redigera Politik

Huvudartikel: Taiwans politiska status

Den dominerande politiska frågan fortsätter att handla om relationerna mellan Taiwan och Kina, speciellt om en eventuell förening mellan länderna eller om Taiwan formellt ska bli en självständig stat. Taiwan har under de senaste åren till viss del slutat behandla Kina som en del av det egna landet, något man alltid gjort tidigare.

Taiwan har sedan 2001 en lag om hemspråksundervisning, inriktad mot öns ursprungsbefolkning. I Folkrepubliken Kina finns lagar vilka stipulerar att endast den officiella kinesiska dialekten mandarin-kinesiska får användas i undervisning, radio- och tv-utsändningar.^{Ifrågasatt uppgift} Motsvarande lagstiftning finns inte på Taiwan, där ett stort antal lokala och nationella radio- och tv-stationer sänder på hakka, minoritetsspråk och taiwanesiska.

Dödsstraffet i Taiwan verkställdes sju gånger under 2003.

redigera Religion

Betydande religioner är buddhism, konfucianism och taoism (tillsammans 93 %). Ön har varit, och är fortfarande, utsatt för intensiv missionsverksamhet från ett flertal kristna samfund. 5 % av öns befolkning beräknas idag tillhöra olika kristna samfund. Kristna kyrkor tillhör idag stadsbilden i de flesta städerna och större samhällena på ön. Ett flertal sjukhus har grundats, och drivs förfarande, av kristna organisationer.

redigera Källor

• The World Factbook – Taiwan (engelska). The World Factbook. CIA (18 december 2008). Läst 4 januari 2009.

redigera Se även

• Demokratiska framstegspartiet DPP – Politiskt parti som eftersträvar formell självständighet från Fastlandskina. Innehade presidentposten åren 2000–2008
• Kinesiska inbördeskriget (1928–1949) – utdraget inbördeskrig mellan Guomindang-regeringen och Kinas kommunistiska parti, en gerillarörelse under ledning av Mao Zedong

redigera Litteratur

• Bengt Johansson (2006). Kina–Taiwan: risk för krig eller chans till fred?. Stockholm: SNS Förlag. ISBN 978-91-85355-63-1. 

redigera Externa länkar

• Exportrådet – Svenska Exportrådet i Taiwan
• STC - Taipei – För svenskar i Taiwan
• Government Information Office, Republic of China (Taiwan) – Information om Taiwan (engelska)
• Government Information Office, Republic of China (Taiwan) – Online-tidskrifter om Taiwan (engelska) (franska) (ryska) (spanska) (tyska)