Sveriges officiella minoritetsspråk är sedan 2000: finska, samiska (samtliga dialekter), meänkieli (tornedalsfinska), romani och jiddisch. Även svenskt teckenspråk har status som speciellt minoritetsspråk.
De tre förstnämnda fick, när riksdagsbeslutet om minoritetsspråk fattades 1999 i samband med att Sverige ratificerade Europarådets minoritetsspråkskonvention, ett antal kommuner utpekade som särskilda förvaltningsområden, där enskilda bland annat har rätt att använda språken i sina kontakter med domstolar och andra myndigheter men också utökad rätt till exempelvis ålderdomsvård på det egna språket. De berörda kommunerna för samisktalande är Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. De två sistnämnda ingår också i stödområdet för talare av finska och meänkieli, som dessutom omfattar Pajala, Haparanda och Övertorneå kommuner. Inga förvaltningsområden finns för sydsamiska, romani eller jiddisch.
Talare av officiella minoritetsspråk ges ett fåtal privilegier i övriga delar av landet, exempelvis har skolbarn rätt till ett par timmars hemspråksundervisning i veckan även om det bara gäller ett enda barn i ett visst skolområde. Lagen stipulerar vidare att forskning och undervisning i språken skall ske vid åtminstone en svensk högskola eller universitet. Framför allt kan man kanske se lagen som ett erkännande av språkliga minoriteter som mycket länge har marginaliserats av den svenska staten.
Det praktiska ansvaret för att intentionerna i minoritetsspråklagen följs upp ligger för finska, romani och jiddisch hos Språkrådets språkvårdsavdelning, och för meänkieli och samiska hos Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM).
De krav som fanns på ett språk för att erkännas som officiellt minoritetsspråk var att det just var ett språk, inte bara en dialekt, och att det hade talats kontinuerligt i Sverige i minst tre generationer eller omkring hundra år. De kraven öppnar för att flera av Sveriges omkring 150 invandrarspråk också så småningom kan kvalificera som officiella minoritetsspråk. I praktiken var ett tredje krav att talarna av språken själva engagerade sig för att driva frågan.
redigera Litteratur
- Sveriges officiella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani, jiddisch och teckenspråk Svenska språknämnden och Norstedts Ordbok, Stockholm, 2003, ISBN 91-7297-611-X
- Rätten till mitt språk: förstärkt minoritetsskydd Stockholm, Fritze, 2005, ISBN 91-38-22352-X Nedladdningsbar on-line från Regeringskansliet