Supinum är i svenskan den verbform som tillsammans med hjälpverbet "ha" bildar perfekt och pluskvamperfekt, till exempel jag har ropat, hon hade rest. Den skiljer sig från neutrumformen av perfekt particip endast i fjärde konjugationen, där det slutar på -it medan den senare formen slutar på -et.
Supinum används också som beteckning för vissa infinita verbformer i andra språk, exempelvis latin, som dock skiljer sig i funktion från den svenska, ofta genom att motsvara avsiktsbetecknande infinitiv.
