.png)
Språkfamilj kallas en grupp språk som är genetiskt besläktade, dvs. som har utvecklats ifrån ett äldre, gemensamt språkstadium. Ett sådant språk utgör språkfamiljens urspråk. Till exempel har de romanska språken utvecklats ur latin och de indoariska språken ur vediskt sanskrit. De nordiska språkens urspråk kallas urnordiska och finns fragmentariskt bevarat i ett litet antal runinskrifter. Ofta saknas helt inskrifter på urspråket, eftersom det talats under förhistorisk tid, men man kan sluta sig till att det funnits pga. typologiska likheter mellan språken och förekomsten av besläktade ord (kognater). Det gäller exempelvis för de germanska språkens urspråk (urgermanska) och de indoeuropeiska språkens urspråk (urindoeuropeiska). Språkfamiljer och urspråk studeras inom historisk lingvistik (järmförande språkforskning).
Det finns ingen vedertagen terminologi för att klassificera språkfamiljer hierarkiskt. Nordiska språk, germanska språk och indoeuropeiska språk är alla språkfamiljer, trots att de föregående tillhör de senare. Däremot är det vanligt att rita trädliknande diagram över språks genetiska släktskap, varför språkfamiljer även kallas språkträd, och underfamiljer grenar av en överfamilj.
Språk som inte kunnat grupperas i någon språkfamilj kallas isolatspråk eller isolerade språk. Språkfamiljer kontrasteras mot språkförbund, där gemensamma drag mellan icke inbördes förståeliga språk utvecklats genom tvåspråkiga kontakter istället för genom genetiskt släktskap. Det klassiska exemplet är språkförbundet på Balkan (Balkansprachbund, Balkan linguistic union) som inkluderar framför allt nygrekiska, albanska, rumänska, makedonska och bulgariska. Språkförbund ska inte blandas ihop med mer enkelriktad påverkan, till exempel det stora antalet kinesiska lånord i japanska och koreanska.