Preteritum är ett tempus, i bland annat svenska och andra germanska språk, som används allmänt för att beteckna dåtid.
Förr (och delvis fortfarande) användes i stället allmänt termen imperfekt. Den termen passar dock bättre i exempelvis romanska språk som franska och spanska där åtskillnad görs mellan avslutade/plötsliga (perfektiva) och oavslutade/pågående (imperfektiva) verbskeenden vid betecknande av dåtid. Det vill säga, 'imperfekt' anger förutom den rena tidskomponenten även en aspektuell komponent.
I dag används också samma verbform ibland rent modalt. Exempelvis kan formen användas tillsammans med presens för att uttrycka en önskan eller något som inte är verkligt, såsom Han önskar att han var i Spanien i stället för Han önskar att han vore i Spanien eller Han önskar att han skulle vara i Spanien.
redigera Exempel
- Han struntade i allt.
- Hon tänkte på Stockholm när hon såg Gröna lund.
- Ingenting hände.
redigera Referenser
- Bolander, Maria (2005). Funktionell svensk grammatik, 2, Liber, sid. 136 f. ISBN 9147052325.
Tempus: Futurum | Futurum exaktum | Futurum exaktum preteriti | Futurum preteriti | Futurum simplex | Presens | Preteritum
Aspekt: Imperfekt | Perfekt | Pluskvamperfekt
Modus: Admirativ | Imperativ | Indikativ | Konditionalis | Konjunktiv | Optativ | Potentialis | Volitiv
Infinita verbformer: Futurum particip | Gerundivum | Infinitiv | Perfekt particip | Presens particip | Supinum
