Perfekt räknas i svenskan som ett grammatiskt tempus som innebär att handlingen som verbet i perfekt beskriver har avslutats men fortfarande är aktuell. Exempel: "Per har gått till skolan" säger att Per gick till skolan i morse och fortfarande är där, till skillnad från "Per gick till skolan" (imperfekt), vilket inte säger någonting om huruvida han fortfarande antas befinna sig där. Perfektformen i svenskan konstrueras med presens av hjälpverbet "ha" och huvudverbets supinumform. Den motsvarar perfektiv aspekt av presens.
..........................................
En annan beskrivning som kanske förklarar det hela ännu lite bättre:
Perfekt är på sitt sätt ett nutidstempus. Man uttrycker att något har inträffat tidigare, men det som inträffade tidigare är inte nu avslutat, d.v.s. vi vet att Per har gått till skolan och att han fortfarande är där.
"Per gick till skolan" är en tempusform som kallas preteritum. (Den hette imperfekt tidigare). Man använder preteritum när man talar om dåtid. För att kunna använda den här tempusformen bör tidpunkten för händelsen vara bekant. Man frågar sig när han gick. Slutsatsen är dock att den här meningen inte säger någonting om Per fortfarande är kvar i skolan eller inte.
redigera Se även
Tempus: Futurum | Futurum exaktum | Futurum exaktum preteriti | Futurum preteriti | Futurum simplex | Presens | Preteritum
Aspekt: Imperfekt | Perfekt | Pluskvamperfekt
Modus: Admirativ | Imperativ | Indikativ | Konditionalis | Konjunktiv | Optativ | Potentialis | Volitiv
Infinita verbformer: Futurum particip | Gerundivum | Infinitiv | Perfekt particip | Presens particip | Supinum
