 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Femininum. (Diskutera) |
Maskulinum är i språkvetenskapen ord som betecknar grammatiskt manligt genus. I svenskan har maskulinum sammansmält med femininum till ett gemensamt genus, som kallas utrum och som kontrasterar mot neutrum. En rest av den gamla svenska maskulinböjningen är att adjektiv i bestämd form singularis kan få sluta på -e i stället för på -a när de är attribut till substantiv som syftar på manliga personer, till exempel "den gamle mannen". Regeln gäller också substantiverade adjektiv i uttryck av typen "den döde". I dessa fall är -e fortfarande nästan obligatoriskt; jfr "den döde var hemmahörande i Örebro" (om en man) och "den döda var hemmahörande i Örebro" (om en kvinna).
Ibland. när man idag talar om maskulinum i svenskan, menar man de ord som kan syftas på med pronominet "han". I många dialekter lever fortfarande maskulinum-genuset kvar som ett levande genus.
redigera Lagspråk
I norsk lagtext används alltid han, när en person omtalas, antingen personen är man eller kvinna. Man har därför en inledande paragraf, som säger att han gäller såväl män som kvinnor. Det får ibland märkliga konsekvenser. Om gravida kvinnor sägs t ex att han har rätt till extra ledighet från arbetet!