Finlands flagga och dess design ledde till allvarliga dispyter efter det Finska inbördeskriget 1918. Den flagga som Finland har idag, var i många avseenden en kompromiss. Den vita botten sägs representera det ”vita Finland” och även snön som täcker dess jord. Det blå korset sägs representera vattendragen i ”tusen sjöars land”. Officiellt betecknas flaggan Finlands nationalflagga och har färgerna blå 294C och vit (statsflaggan även röd 186C och gul 123C) enligt färgsystemet PMS.
Själva utformningen, med korset, representerar enighet med de andra nordiska länderna, speciellt då den uråldriga brodern Sverige.
Föregångare till nationalflaggan kan anses vara den flagga som tsaren av Ryssland gav finländska segelföreningar tillstånd att använda med Nyländska jaktkubben som första förening år 1861. År 1920 tillkom det smala vita korset inom det blåa korset. Respektive förenings emblem finns i övre hörnet närmast stången (på bilden representerad av ett av en cirkel ineslutet kryss), och flaggan torde i sin tur ha sitt ursprung i den ryska flottans flagga. Denna flagga används på praktiskt taget alla föreningsregistrerade privata båtar än idag. Den får föras vid besök i alla östersjöländer utom Polen och Ryssland, men har i praktiken visat sig skapa förvirring i många hamnar som inte så ofta besöks av finländska båtar.
.svg){kind=small}
Innan den nuvarande flaggan antogs 1918 användes en flagga med motivet hämtat från statsvapnet.
redigera Statsflaggan
.svg)
I statsflaggan infogas Finlands statsvapen i mitten av korset. Försvarsmaktens flagga är tretungad med statsvapnet i mitten av korset. Presidentens flagga är tretungad med statsvapnet i mitten av korset samt Frihetskorset i vänstra hörnet.