Namn eller egennamn är ord eller ordförbindelse som utan att karakterisera sitt föremål och utan att ha pronominell innebörd utgör beteckning för en enskild varelse eller en enskild sak eller en grupp av individuella varelser som icke uppfattas såsom bildande en art eller ett släkte o.d.
Egennamn kan till exempel beteckna
- Personer (till exempel Maria, Pettersson, Tobias, Martin Luther)
- Städer, berg, sjöar, floder etc (till exempel Piteå, Klippiga bergen, Indalsälven)
- Vissa företag och organisationer och liknande (till exempel Ferrari, McDonald's, Mensa, Tradition) Vissa andra organisationsnamn är alltför beskrivande för att kunna räknas som riktiga egennamn (till exempel Världshälsoorganisationen, Vänsterpartiet), men gränsen är flytande.
I motsats till numrering, Bil 1, Bil 2 och Bil 3, innebär (naturlig) namngivning, Härket, Pärlan och Speedy, alltid ett visst mått av beskrivning, och naturligt givna namn är därför alltid mer eller mindre beskrivande, de enklaste formerna av namn är helt enkelt rena beskrivningar, Gammbilen, Nybilen och Snabbilen. Graden av naturlighet i namngivningen sjunker med ökande kulturnivå och i Rom till exempel användes tidvis mer eller mindre ren numrering för personnamn, Octavius betyder Åttan, även i Sverige i äldre tider var det vanligt att pojkar som hette Otto hade sju äldre syskon.
Egennamn böjs i kasus, (på svenska urskiljs alltså genitiv från nominativ), men inte i numerus och species, i motsats till övriga substantiv, det är till exempel inte möjligt att bilda bestämd form plural av Indalsälven. Personnamn kan till synes böjas som andra substantiv, men om till exempel "mariorna" omtalas utgör detta egentligen bestämd form plural av ett substantiv maria som har annan funktion än egennamnet Maria, på samma sätt som "norrlandsälvarna" kan bildas som bestämd form plural till Indalsälven. Detta gör att vissa anser att egennamn inte ingår bland substantiven.