| Artikulationssätt |
| Nasal |
| Klusil |
| Frikativa |
| Affrikata |
| Lateral |
| Approximant |
| Halvvokal |
| Likvida |
| Flapp |
| Tremulant |
| Ejektiva |
| Implosiva |
| Klickljud |
| Redigera den här mallen |
En affrikata är ett konsonantiskt språkljud som består av två faser: först en ocklusiv fas (jfr klusil) där luftströmmens väg helt stängs av; därefter följer en frikativ fas (jfr frikativa), där luftströmmens väg delvis öppnas upp. Observera att durationen av de två faserna inte överstiger den för en enkel klusil eller frikativa.
Det är också viktigt att poängtera att de båda faserna med nödvändighet är homorganiska, det vill säga att de produceras på samma artikulationsställe. Att en klusil och en frikativa uttalas i sekvens innebär alltså inte per automatik att de bildar en affrikata; detta gäller även om de faktiskt är homorganiska. Således är till exempel tɧ i ”utskälld” ingen affrikata, då de två fonerna kommer från två olika morfem: ”ut” och ”skäll”.
Affrikator är ovanliga i svenska språket, men dyker upp i lånord från språk där de ofta symboliseras av en egen bokstav. Exempel på affrikator är:
- pf, på tyska: Pferd
- ʦ, på tyska: Zahl; på italienska: pizza; på japanska: tsunami
- ʧ, på engelska: child; på italienska: ciao
- ʨ, i framför allt finlandssvenska dialekter som uttal av tje-ljudet: tjock
- ʤ, på engelska: join
redigera Se även
- Internationella fonetiska alfabetet, förklaring av de fonetiska tecknen.